Start

A) I den tvärskurna navelsträngsstumpen syns tre blodkärl, en ven och två artärer. Navelvenen är det större blodkärlet, med tunnare väggar.
B) Korrekt kateterläge för akut bruk (utan lägesverifikation med röntgen), med spetsen 1-2 centimeter innanför hudplanet.
C) Felaktigt läge, med kateterspetsen i en leverven. Tillförsel av (hypertona) läkemedel medför risk för leverlobsnekros.

Till skillnad mot övriga åtgärder som ingår i flödesschemat för neonatal HLR kräver en infart via navelvenen viss förberedelse. Det är därför viktigt att utrustning och procedur så långt möjligt är förberedd, så att de moment som teamet måste utföra akut blir så få och kan utföras så snabbt som möjligt, utan att i onödan göra avkall på hygien och sterilitet. Sterilförpackat set för navelkärlskateterisering, katetrar, sterila dukar och utrustning för steril klädsel ska finnas omedelbart tillgängligt vid barnbordet, och teamets medlemmar bör ha övat dukning och övriga förberedelser under realistiska förhållanden.

Bildserie: I den vidstående bildserien illustreras hur en navelkateter sätts.

Att etablera infart via navelkärlen har flera fördelar i den akuta situationen:

1. navelsträngen är omedelbart tillgänglig
2. blödning kan lätt undvikas (genom åtsnörning runt navelbasen)
3. navelvenen är stor och lätt att identifiera och kateterisera
4. navelsträngens gelatinösa del saknar nerver, och ingreppet – inklusive suturering – är därför smärtfritt (Obs! gäller inte hudnaveln!)

Kateterisering av navelkärlen kan utföras för olika syften, som delvis kräver olika handläggning och fyller olika funktioner.

1. Akut navelvenskateterisering (utan möjlighet till lägeskontroll av kateterspetsen):

1.     utförs under neonatal HLR för att snabbast möjligt etablera en infart för tillförsel av farmaka (adrenalin, volym)
2. utan röntgenkontroll får kateterspetsen föras in högst 2-3 cm (med kontrollerat backflöde) innanför hudplanet (se illustration A). Om spetsen förs in längre finns risk att den hamnar i en leverven, där administrerade, hypertona och/eller vasoaktiva farmaka kan resultera i leverlobsnekros
3. kan utföras med två tekniker:

    a) punktion med venflon (PVK)

1. håll navelsträngen över den icke-dominanata handens pekfinger och identifiera navelvenen (det stora, spirallöpande kärlet)
2. för in PVK:n med teknik som för perkutan infart; ta ut mandrängen när spetsen är i navelvenen och mata sedan in PVK:n till ett läge 1-3 cm innanför hudnaveln
3. kontrollera backflöde
4. PVK:n kan inte fixeras stabilt, och kan därför endast användas akut

    b) kateterisering med navelvenskateter:

1. för beskrivning av teknik, se vidstående bildspel
2. observera att katetern endast får föras in 2-3 cm innanför hudplanet (se ovan och illustration A)
3. kontrollera backflöde
4. katetern kan senare ersättas med en ny, införd under sterila förhållanden till centralt läge (se nedan)

2. Central venkateter via navelven (kateterläget ska verifieras)

1. utförs sedan barnets vitalfunktioner stabiliserats för att etablera en central infart
2. för beskrivning av teknik, se vidstående bildspel
3. kateterläget ska röntgenverifieras, se bildspel
4. formeln: 1,5 x kg kroppsvikt + 4,5 ger en grov riktlinje för förväntad kateterlängd (cm)
5. vid backflöde kan katetern omedelbart användas för isotona lösningar (blodprodukter, NaCl 9 mg/ml, Glukos 50 mg/ml), men spetsens läge måste kontrolleras innan hypertona lösningar infunderas
6. används i första hand för tillförsel av glukoslösning och/eller parenteral nutrition (det svårt postasfyktiska barnet har ofta lågt blodsocker och svårigheter med att etablera full enteral näringstillförsel)
7. minskar behovet av andra infarter under de första dygnen efter födseln

3. Central artärkateter via navelartär (kateterläget ska verifieras)

1. utförs sedan barnets vitalfunktioner stabiliserats för att etablera arteriell övervakning
2. tekniken är väsentligen densamma som för kateterisering av navelvenen, se vidstående bildspel
   1. identifiera de två navelartärerna
   2. fatta försiktigt med liten klo-pincett i kärlväggen, för in den sammanpressade spetsen på en ögonpincett i kärllumen, och vidga därefter försiktigt lumen
   3. fatta katetern (med sterilklädda fingrar eller med pincett) och för snabbt in ett tiotal cm, förbi navelartärens avgång från a. iliaca, forcera inte
   4. stopp efter 6-7 cm beror på artärens fysiologiska, postnatala ocklusionsprocess och kan inte forceras

1. kateterspetsen ska ligga i höjd med antingen Th6-Th10 (”högt läge”) eller L3-L5 (”lågt läge”)
2. formeln 3 x kg kroppsvikt + 9 cm ger en grov riktlinje om förväntad kateterlängd (cm) för högt läge
3. används för monitorering av arteriellt blodtryck och för provtagning
4. minskar behovet av smärtsamma ”stick” vid provtagning