Andningsdepression hos nyfödd vars mor erhållit opiat inom fyra timmar innan förlossningen.
Dosering (Naloxon 0,4 mg/ml):
0.2 mg (= 0,5 ml) intravenöst eller intramuskulärt oberoende av vikt
Bakgrund
Om opiater (vanligen morfin) ges till modern under förlossningen, överförs detta till fostret med viss fördröjning, så att fostrets koncentration av opiaten kommer att ligga som högst något senare än hos modern. Ett barn som föds med opiod i tillräckligt hög halt kan börja andas och skrika normalt direkt efter födseln, för att – när födelsestressen avtar – verka trött, andas sämre eller helt sluta andas. Eftersom barnet är lungfriskt blir det snabbt syrsatt vid stimuli och skrik.
Naloxon (naloxonhydroklorid) är en opoidantagonist med kompetetiv verkan på opiodrecepetorerna, och har en snabbt insättande effekt på barnets andningsdepression. Notera att Naloxon har kortare effektduration än flertalet aktuella opiater, varför upprepad dosering kan bli aktuell, samt att Naloxon kan utlösa akut och svår abstinens hos barn till moder med pågående opiatbehandling eller missbruk.
Nu är det här avsnittet slut. Klicka på länken nedan eller använd menyn för att fortsätta: