Tillförsel av buffert är inte indicerat i den akuta neonatala HLR-situationen. Under de senaste decennierna har ett ökande evidensunderlag visat att buffert:
- saknar positiv effekt på utgången av neonatal HLR
- har tydliga negativa och oönskade fysiologiska effekter, bland annat:
- paradoxalt ökad intracellulär acidos, beroende på att den koldioxid som bildas vid reaktionen HCO3- + H+ > H2O + CO2 passerar fritt över membranen in i cellerna, till skillnad mot bikarbonatjonen (HCO3)
- minskat cerebralt blodflöde
- ökad risk för intraventrikulär blödning hos underburna barn
- negativ inverkan på myokardfunktionen
Buffert ska aldrig tillföras vid respiratorisk acidos, och är av mycket tveksamt värde även vid metabol acidos av icke renal genes. Eventuell behandling med buffert vid förlängd HLR bör ske först sedan effektiv ventilation med god eliminering av CO2 säkerställts, och då alltid baseras på blodgasanalys. Initial rekommenderad dos är 1-2 mmol/kg (ca 2-4 ml/kg), därefter bör eventuell upprepad dos beräknas utifrån blodgas i samråd med bakjour.
