Målsättningen med en god förlossningsvård är att ge de blivande föräldrarna en positiv upplevelse och det nyfödda barnet en god start samtidigt som förlossningen skall vara medicinskt säker. De allra flesta barn föds friska utan tecken på påverkan av förlossningen.
I de fall då förlossningsförloppet blir avvikande är det viktigt att beslut om åtgärder grundas på kunskap om den gravida kvinnans och fostrets fysiologi. Det här kapitlet handlar om de mekanismer som fostret är beroende av för att klara av sin födelse och bakgrunden till de signaler som fostret uppvisar när problem uppstår.
De metoder som används för övervakning under graviditeter syftar till att följa fostrets utveckling och att försöka bedöma dess aktuella tillstånd. Under förlossningen kontrolleras och registreras hur viktiga vitala funktioner reagerar på den mekaniska och metaboliska stress fostret utsätts för.
Den mekaniska stressen betingas av att huvudet och/eller navelsträngen komprimeras under livmoderns kontraktioner. Den metaboliska stressen beror bland annat på att cirkulationen i moderkakans maternella del reduceras eller upphör vid varje värk när värkarbetet når en viss styrka. Gasutbytet mellan fostret och mamman blir då mindre under korta perioder.
Fostrets tillstånd före förlossningen har stor betydelse för dess förmåga att klara av den stress som förlossningen innebär. Ett friskt och välnutrierat foster kan klara mycket stora påfrestningar under en förlossning utan att skadas.
Om motståndskraften är nedsatt eller om påfrestningarna är ovanligt stora kan förmågan att kompensera stressen svikta. Den kompenserade stressen övergår i inkompenserad stress, ofta betecknad som distress. Vitala funktioner kan då skadas så allvarligt att barnet dör eller får varierande grader av fysiska eller neurologiska skador.
Rubrikerna nedan tar dig till den närstående utbildningen CTG & fosterövervakning och öppnas i ett nytt fönster.