Thoraxkompressioner påbörjas om hjärtfrekvensen, trots 60 sekunders adekvat ventilation med goda bröstkorgshöjningar, ligger under 60 slag/minut. Vid konstaterad asystoli (EKG eller upprepad auskultation) bör thoraxkompressioner dock påbörjas snarast under fortsatt ventilation.
Kompressionerna utvärderas var 30:e sekund och avslutas när hjärtfrekvensen stiger över 60 slag/min. Tecken på fortsatt förbättring är att hjärtfrekvensen fortsätter stiga. Först när hjärtfrekvensen är över 120 slag/minut kan den anses vara stabil.
Thoraxkompressioner medför att det blod som befinner sig i thorax pressas framåt under kompressionsfasen, för att under relaxationsfasen ersättas med ett återflöde till thorax från vensidan. Genom detta flöde förstärks barnets blodcirkulation och såväl blodtryck som genomblödning i hjärtats kranskärl ökar. Den förstärkta cirkulationen förbättrar i sin tur hjärtats syretillförsel och pumpkraft. Detta är anledningen till att man påbörjar kompressioner trots att barnet har en pågående egen hjärtrytm. Vid hjärtfrekvens över 60 anses kompressioner dock kunna störa den egna cirkulationen mer än den gör nytta, varför den då ska avbrytas.
Utförande
Det krävs att man är minst två personal för att thoraxkompressioner ska kunna ges. Thoraxkompressioner utförs med eller utan samordning med inblåsningarna, där samordnad teknik är den rekommenderade:
Thoraxkompressioner utförs med en frekvens av 90/minut i kombination med 30 inblåsningar per minut, dvs. i förhållandet 3:1. För att underlätta synkroniseringen kan den som utför kompressionerna räkna ”1-2-3-Blås” varefter den som ventilerar ger en inblåsning (se figur nedan).
Vid situationer där luftvägen är säkrad och man har en fungerande ventilation kan kompressioner utföras utan samordning. I dessa fall eftersträvas en ventilationsfrekvens på 60 inblåsningar/minut.
Teknik
Thoraxkompressioner genomförs med endera av nedanstående tekniker:
- ”Tumteknik” –utföraren fattar med båda händerna om barnets bröstkorg med tummarna placerade på bröstbenets nedre tredjedel och fingerspetsarna vid ryggraden (se figur nedan). Rekommenderades, då den är mest effektiv och genererar ett högre blodtryck och bättre koronargenomblödning än ”fingertekniken”
- ”Fingerteknik” – thorax komprimeras med en eller två fingrar (se figur nedan)
Trycket appliceras på bröstbenets nedre tredjedel, strax under en tänkt linje mellan barnets bröstvårtor (se figur nedan), och riktas rakt ner. Undvik att trycka vid sidan om bröstbenet eller över dess spets, eftersom detta kan brytas av och eventuellt skada den underliggande leverloben.
Tryck bröstbenet rakt ner, omkring en tredjedel av bröstkorgens djup (2-3 cm på ett fullgånget, normalstort barn). Alltför snabba, ”snärtiga”, kompressioner resulterar i en momentant högre blodtryckstopp, men ger föga blodflöde, eftersom trycket inte varar tillräckligt länge för att blodet ska hinna tryckas framåt. Eftersträva en rytm där relaxationsfasen är minst lika lång som kompressionen, så att det venösa återflödet hinner med inför nästa kompression.