Om opiater (vanligen morfin) ges till modern under förlossningen, överförs detta till fostret med viss fördröjning, så att fostrets koncentration av opiaten kommer att ligga som högst något senare än hos modern. Ett barn som föds med opiod i tillräckligt hög halt kan börja andas och skrika normalt direkt efter födseln, för att – när födelsestressen avtar – verka trött, andas sämre eller helt sluta andas. Eftersom barnet är lungfriskt blir det snabbt syrsatt vid stimuli och skrik.
Opiatpåverkan kan motverkas med naloxonhydroklorid (Naloxon), doserat enligt tabellen. Observera att naloxonhydroklorid har kortare effektduration än många opiater, och att upprepad dosering således kan behövas, samt att naloxonhydroklorid kan utlösa svår abstinens hos nyfödd vars mor använt opiat under en längre tid.