Även friska nyfödda barn ska placeras så att optimalt fri luftväg upprätthålls. Under de första timmarna efter födseln, då barnets lungvätska tas upp av lungornas lymf- och blodkärl, har barnet ökad andningsfrekvens och ökat andningsarbete. Om barnets huvud då är framåtböjt, så att luftens passage genom de övre luftvägarna försvåras, ökar andningsarbetet ytterligare, vilket i sällsynta fall kan leda till apnéer och behov av andningshjälp. Risken är liten, men finns (särskilt efter en besvärlig förlossning) för fullgångna barn, och ökar ju tidigare barnet är fött.
När det friska nyfödda barnet vårdas hud-mot-hud är det således viktigt att det har lyft haka och att huvudet böjs något bakåt för att underlätta andningen, och att man under de första timmarna fortlöpande bedömer andning och allmäntillstånd, även på de barn som initialt varit vitala.
Kroppsläge för fri luftväg
För att upprätthålla fri luftväg på ett påverkat barn placeras det på rygg med huvudet lätt bakåtböjt på barnbordet. Då nyfödda barn har ett förhållandevis stort bakhuvud erhålls en bra position om en 2-3 cm tjock hoprullad duk placeras under barnets skulderblad.
Böj barnets huvud bakåt så att luftvägen svalg (pharynx) – struphuvud (larynx) – luftstrupe (trakea) blir så rak som möjligt. Observera att luftvägen åter stängs vid extrem bakåtböjning av huvudet.
Om barnet spontanandas adekvat, men är neurologiskt påverkat med låg tonus, kan tungan falla tillbaka och blockera luftvägen. Fatta då försiktigt om underkäken och lyft fram den. Framstupa sidoläge (som används på vuxna) används inte under nyföddhetsperioden.
Sugning av övre luftvägarna
Sugning av munnen och/eller de övre luftvägarna ingår inte i neonatal HLR, och får inte fördröja adekvat ventilation. Klart fostervatten innebär inte en hälsorisk för barnet och ska aldrig avlägsnas innan andningsstöd påbörjas.
I ytterst sällsynta fall har barnet ett luftvägshinder i form av tjockt mekonium, blodkoagel eller tjockt slem som aspirerats under passagen genom förlossningskanalen och som sitter som en klump eller gegga i svalget och täpper för luftpassagen. Om väl genomförda ventilationsförsök inte resulterar i att bröstkorgen höjer sig bör nedre svalget inspekteras med laryngoskop och eventuellt hinder avlägsnas. Finns ej kompetens på plats att laryngoskopera måste man suga blint med grov sugkateter i svalget.
Observera att sugning mot larynx och den bakre svalgväggen kan utlösa en vaso-vagal reaktion med reflektorisk apné och bradykardi. Det kan också utlösa laryngospasm, dvs stämbanden dras samman mot varandra, vilket kan omöjliggöra en eventuell intubation tills spasmen släpper.
Barn som inte genomgått den normala förlossningsproceduren (till exempel vid planerat kejsarsnitt), kan besväras av rikligt med fostervatten i näsa och svalg efter födseln. Dessa barn kan ibland vara behjälpta av att man försiktigt torkar ur eller suger rent i mun och näsa , helst utan att en vaso-vagal reaktion utlöses. Det rör sig då om omvårdnad av barnet, och inte om neonatal HLR.
Lungvätska
Under fostertiden är lungorna fyllda av vätska som väsentligen liknar fostervattnet. Under en vaginal förlossning pressas en viss, begränsad, vätskemängd ut via mun och näsa, men merparten finns kvar i de nedre luftvägarna. Direkt efter födseln är lungan således fortfarande vätskefylld, något som dock inte kan påverkas av sugning av de nedre luftvägarna, utan denna vätska måste resorberas av kroppen själv
Mekonium
Drygt vart tionde fullgånget barn föds med mekonium i fostervattnet. För flertalet utgör inte detta något problem, men ett fåtal barn utvecklar en klinisk mekonium-pneumonit (mekoniumaspiration, MAS) som kan vara mycket svår och kräva avancerad intensivvård.
För att försöka förebygga MAS rekommenderades tidigare, särskilt i anglosaxisk litteratur, rensugning av de övre luftvägarna redan under förlossningen, kombinerat med inspektion och eventuell rensugning trakea (”trakealtoalett”) på alla barn med mekonium i fostervattnet.
Studier har dock visat att:
- barn med MAS vanligen har aspirerat mekonium redan innan förlossningen
- risken för MAS inte påverkas om man avstår från rensugning av luftvägarna efter förlossning
Rensugning av luftvägarna ska således inte utföras rutinmässigt vid mekoniumtillblandat fostervatten. Tjockt mekonium kan dock orsaka ett mekaniskt hinder i svalget (pharynx/larynx) som kan behöva sugas bort för att skapa en fri luftväg. Om möjligt görs detta under ögats insyn med laryngoskop, annars måste sugning försökas blint med grov sugkateter i svalget via mun eller näsa.
