Kvarstående bradykardi (hjärtfrekvens <60, och inte stigande) trots fungerande ventilation med bröstkorgshöjningar samt thoraxkompressioner i > 30 sekunder.
Dosering
Adrenalin 0,1 mg/ml
Initial dos: 0,01 mg/kg (0,1 ml/kg) intravenöst. Administreras så fort venös infart skapats.
Eventuella upprepade doser ges var 3-5:e minut om hjärtfrekvens kvarstår < 60 slag/minut. Dosering vid upprepad dos: 0,01-0,03 mg/kg intravenöst. För att undvika ordination som intervall står den högre dosen i flödesschema i tabellen.
Fortsatt bradykardi och behov av upprepade doser adrenalin ska alltid föranleda förnyad utvärdering av ventilationsinsatserna.
Bakgrund:
Adrenalin är det enda läkemedel som är påvisat effektivt vid neonatal HLR, men evidensnivån är relativt svag.
Adrenalinets främsta effekt i den akuta HLR-situationen är sannolikt en α-receptor-medierad vasokonstriktion, som leder till en ökad diastolisk tryckgradient mellan aorta och höger förmak. Detta ger i sin tur en ökad genomblödning i koronarkärlen.
Risker
I studier på djur och på vuxna har hög sammanlagd dos adrenalin - givet under HLR - visats ha negativa effekter på hjärtats rytmiska stabilitet, öka myokardiets syrekonsumtion och minska genomblödningen av lungan under tidsperioden efter HLR-situationen.
Tidigare har det ansetts att vasokonstriktionen inte skulle omfatta CNS, men senare rön visar att även blodgenomströmningen i hjärnan minskar efter tillfört adrenalin.
Barn som erhållit adrenalin under neonatal HLR kan genomgå en period med förhöjt blodtryck efter den initiala stabiliseringen, med ökad risk för CNS-blödning, särskilt hos underburna barn.
Intratrakeal administration av adrenalin rekommenderas inte.
