Start

Genom att uppmäta koldioxid (CO₂) i T-styckets eller revivatorns returluft kan man påvisa om trakealtuben ligger i luftvägarna, och inte i matstrupen. Eftersom kroppens CO₂ vädras ut via lungorna ligger tuben i luftvägarna om CO₂ kan påvisas i returluften efter flera inblåsningar i rad.

Däremot kan man inte avgöra om tuben ligger korrekt (i luftstrupen) eller för långt ner i luftvägarna (vanligen i höger huvudbronk). För det måste man lyssna med stetoskop och höra att andningsljuden är lika bra på båda sidor. Observera dock att om barnet har kvarstående förhöjd resistens i lungkretsloppet och mycket låg lunggenomblödning kan tuben ligga rätt utan att CO₂ påvisas i returluften. Hos ett så sjukt barn kan utandningsluftens CO₂-halt vara så låg att den inte ger utslag på detektorn.

Om CO₂ inte kan påvisas i returluften efter några andetag bör operatören överväga att avlägsna tuben, ventilera på mask tills barnet är så stabilt som möjligt och därefter göra ett nytt intubationsförsök, eventuellt sedan mer erfaren kollega tillkallats.

Utandad CO₂ kan påvisas med två metoder. I båda fallen krävs att man sätter en adapter på tuben (se bild):

1. färgomslagning (Pedi-Cap): Adaptern växlar färg från lila till gult vid varje andetag om returluften innehåller CO₂. Liten och kräver ingen elektronik.
2. End-tidal CO₂-mätning: CO₂-halten i returluften visas i procent på en display. Mer otymplig, och mest lämpad för övervakning under pågående respiratorvård.

Kontinuerlig CO₂-detektion under pågående HLR kan användas för att säkerställa att tuben förblir i luftvägen.