Start

Övervakning med EKG är enkelt att etablera och ger så gott som alltid snabbt en tillförlitlig registrering av den elektriska hjärtaktiviteten och -frekvensen. Däremot ger EKG ingen information om hjärtats kontraktilitet eller om blodtryck.

Om utrustningen är förberedd bör det vara möjligt att få EKG kopplat inom en minut efter att barnet kommit till barnbordet. Koppling av EKG får dock aldrig fördröja eller störa den viktigaste neonatala HLR- åtgärden – att ge barnet andningsstöd.

När adekvat andningsstöd med ventilation på mask har etablerats är det väsentligt att snabbt få kännedom om barnets hjärtfrekvens. Stigande puls är ofta det första tecknet på att vidtagna åtgärder är effektiva, medan SaO₂ (mätt med pulsoximeter) stiger långsammare och senare. Om barnets puls är stigande kan man därför vanligtvis fortsätta med den insatta, effektiva ventilationen, och avvakta något med ytterligare åtgärder. Om barnets puls däremot förblir låg (<60 slag/min) bör förberedelser snarast göras för att ge thoraxkompressioner, etablera infart och administrera farmaka, eventuellt inklusive tillförsel av extra O₂.

På det nyfödda barnet kan fosterfett, fostervatten, blodrester eller mekonium på huden medföra att kontakten med EKG-elektroderna försämras, eller att de fäster dåligt. Torka då noga av det aktuella hudpartiet innan (nya) elektroder fästs.

På underburna barn är huden mycket känslig och får aldrig rengöras med sprit,  eftersom detta kan ge brännskadeliknande hudskador.

Exempel på hur EKG-elektroderna kan placeras