Under neonatal HLR ska effekten av insatta åtgärder utvärderas kontinuerligt, och fortsatta insatser styras av barnets svar. Viktigast är naturligtvis den kliniska bilden – andningsrörelser, tonus – men för att kunna ge det svårt asfyktiska barnet optimal vård krävs även tillgång till objektiva, fysiologiska mått.
Tillgång till information om hjärtfrekvens och syresättning (SaO2) är centralt för att kunna optimera omhändertagandet av det uttalat asfyktiska barnet. Alla vårdplatser som används vid neonatal HLR ska därför vara utrustade med EKG och pulsoximeter, samt gärna även med material för mätning av CO2 i utandningsluft.