Sen avnavling

I svensk sjukvård har det varit rutin att avnavla det nyfödda barnet direkt efter födseln. Under de senaste åren har det dock framkommit allt tydligare bevis för att avnavling bör ske senare, tidigast några minuter efter födseln. Genom den intakta navelsträngen tillförs det nyfödda barnet dels en väsentlig blodvolym – cirka 35 ml/kg, motsvarande omkring 100 ml för ett fullgånget, normalstort barn – dels bidrar till de för barnets fortsatta utveckling väsentliga järndepåerna. Volymen och hastigheten med vilken denna fysiologiska transfusion från moderkakan till barnet sker är beroende av ett flertal faktorer, och därför inte densamma vid alla förlossningar.

Om modern är frisk och moderkakan intakt kommer det blod som överförs från moderkakan till barnet att ha en – relativt sett – hög halt av syre och låg halt av koldioxid och kan även innebära en viss hjälp för barnet att återhämta sig efter förlossningen. 

Om barnet etablerar egenandning kan avnavling ske 3 minuter eller senare.

Förändring i barnets blodvolym i relation till postnatal ålder, ur Barnläkarföreningens vårdprogram

 

Även påverkade barn kan ha fördel av sen avnavling. För påverkade barn rekommenderas att avnavling sker först när beslut tagits om att föra barnet till barnbordet för att inleda neonatal HLR. Navelsträngen kan således förbli intakt under inledande åtgärder och utvärdering. Dock får avnavlingen aldrig fördröja adekvata HLR åtgärder. Se även Nationella riktlinjer för avnavling