Underburenhet

För tidigt födda barn (födda före graviditetsvecka 37) som även är asfyktiska ska handläggas enligt de nationella riktlinjerna för neonatal HLR, med viss anpassning i omhändertagandet utifrån barnets mognadsgrad och storlek, se avsnitt primärt omhändertagande. Detta avsnitt om primärt omhändertagande  av för tidigt födda barn baseras på nationell riktlinje Stabilisering av underburna barn.

Med ökande underburenhet tilltar risken för andningsstörning på grund av omogenhet. Det är en primär lungpåverkan hos det omogna underburna barnet till skillnad mot det asfyktiska fullgångna barnets andningspåverkan som främst är neurologiskt betingad. Det mycket prematura barnet behöver ofta tidigt andningsstöd i form av CPAP, respirator, surfaktantbehandling och/eller extra syrgas.

För tidigt födda barn,som inte är asfyktiska, behöver vanligen endast övervakning och stöd under den initiala omställningsfasen. Observera dock att även måttlig underburenhet medför ökad risk för omställningssvårigheter, främst i form av andningsstörningar och omogen temperaturreglering. Sträva efter hud-mot-hud vård hos föräldrarna under noggrann temperaturkontroll. Barnen har även nedsatta glykogenreserver och risk för lågt blodsocker. De behöver därför tidig tillmatning och, hos mer underburna barn, även parenteral nutrition.

Underburenhet indelas utifrån hur mycket för tidigt fött barnet, det vill säga gestationsålder vid födelsen.

• Måttligt preterm           vecka 32+0 till 36+6
• Mycket preterm           vecka 28+0 till 31+6
• Extremt preterm          vecka 24+0 till v 27+6
• Extra extremt           < vecka 24  

Tabell. Ungefärlig förväntad födelsevikt utifrån gestationsvecka

Vecka	Vikt i gram (0 SD)
23	600
24	700
25	850
26	950
27	1100
28	1300
29	1450
30	1600
31	1750
32	2000
33	2150
34	2400
35	2550
36	2750

 

På de följande sidorna ges en översiktlig genomgång av handläggningen av det underburna barnet under de första timmarna efter födelsen. Rutiner kan variera, men grundprinciperna är gemensamma.