Indikation

Kvarstående bradykardi (hjärtfrekvens <60, inte stigande) trots fungerande ventilation med bröstkorgshöjningar samt thoraxkompressioner i > 30 sekunder.

adrenalin

Dosering
Adrenalin 0,1 mg/ml

Initial dos: 0,01 mg/kg (0,1 ml/kg) intravenöst.
Administreras så fort venös infart skapats.

Ev. ytterligare doser: 0,01-0,03 mg/kg intravenöst.
Upprepas högst var tredje minut.

Fortsatt bradykardi och behov av upprepade doser adrenalin ska alltid föranleda förnyad utvärdering av ventilationsinsatserna inklusive syresättningsgraden! 

 

Bakgrund:

Adrenalin är det enda läkemedel som är påvisat effektivt vid neonatal HLR. Även för adrenalin är dock effekten måttlig, och evidensnivån relativt svag.

Adrenalinets främsta effekt i den akuta HLR-situationen

är sannolikt en α-receptor-medierad vasokonstriktion, som leder till en ökad diastolisk tryckgradient mellan aorta och höger förmak. Detta ger i sin tur en ökad genomblödning i koronarkärlen. 

 

Risker

I studier på djur och på vuxna har hög sammanlagd dos adrenalin - givet under HLR - visats ha negativa effekter på hjärtats rytmiska stabilitet, öka myokardiets syrekonsumtion och minska genomblödningen av lungan under tidsperioden efter HLR-situationen.

Tidigare har det ansetts att vasokonstriktionen inte skulle omfatta CNS, men senare rön visar att även blodgenomströmningen i hjärnan minskar efter tillfört adrenalin.

Barn som erhållit adrenalin under neonatal HLR kan genomgå en period med förhöjt blodtryck efter den initiala stabiliseringen, med ökad risk för CNS-blödning, särskilt hos underburna barn.

 

Intratrakeal administration av adrenalin rekommenderas inte då det saknar vetenskapligt stöd

newMedical