Adekvat ventilation utgör basen för neonatal HLR och ska alltid prioriteras före andra åtgärder. Thoraxkompressioner bör inledas endast om barnets hjärtfrekvens är under 60 och inte i stigande, och som regel först efter minst 60 sekunders adekvat utförd ventilation med goda bröstkorgsrörelser/andningsljud. Vid konstaterad asystoli (EKG eller upprepad auskultation) bör thoraxkompressioner dock påbörjas snarast under fortsatt ventilation. Det krävs att man är minst två personal för att thoraxkompressioner ska kunna ges.

Samordning

Ventilation kan kombineras med thoraxkompressioner med eller utan samordning:

  • Samordnat: Thoraxkompressioner utförs med en frekvens av 90/minut i kombination med 30 inblåsningar per minut, dvs. i förhållandet 3:1. För att underlätta synkroniseringen kan den som utför kompressionerna räkna ”1-2-3-Blås” varefter den som ventilerar ger en inblåsning (se figur nedan).
  • Utan samordning: Thoraxkompressioner utförs med en frekvens av 120/minut i kombination med 60 inblåsningar per minut. Härigenom uppnås en högre ventilationsfrekvens.

Båda metoderna kan användas såväl under mask/larynxmask-ventilation som när barnet är intuberat.

6

 

7

Under neonatal HLR ska andningsstöd alltid prioriteras. Thoraxkompressioner kan därför endast ges om minst 2 personer är tillgängliga.

Teknik

Vid thoraxkompressioner åstadkoms en ”bälgeffekt”, där det blod som befinner sig i thorax pressas framåt under kompressionsfasen, för att under relaxationsfasen ersättas med ett inflöde från vensidan.

Thoraxkompressioner genomförs med endera av två tekniker:

  • ”Tumteknik” – rekommenderad teknik där bäst effekt uppnås om utföraren fattar med båda händerna om barnets bröstkorg med tummarna placerade på bröstbenets nedre tredjedel och övriga fingerspetsar vid ryggraden (se figur nedan)
  • ”Fingerteknik” – alternativt komprimeras thorax med en eller två fingrar (se figur nedan)

8

Tryck lugnt bröstbenet rakt ner, omkring en tredjedel av bröstkorgens djup (2-3 cm på ett fullgånget, normalstort barn). Eftersträva en rytm där kompressionsfasen är lika lång som relaxationen, eftersom trycket då hinner resultera i ett rätt riktat blodflöde.  Alltför snabba, ”snärtiga”, kompressioner resulterar visserligen i en momentant högre blodtryckstopp, men ger föga blodflöde, eftersom trycket inte varar tillräckligt länge för att blodet ska hinna tryckas framåt. Trycket ska appliceras på bröstbenets nedre tredjedel, strax under en tänkt linje mellan barnets bröstvårtor (se figur nedan), och riktas rakt ner. Undvik att trycka vid sidan om bröstbenet eller över dess spets, eftersom detta kan brytas av och eventuellt skada den underliggande leverloben.

Barnet med hjärtfrekvens under 60 är fortfarande i sinusrytm och befinner sig således i en perfunderande bradykardi. Behovet av thoraxkompressioner skall därför utvärderas kontinuerligt, och kompressionerna bör avslutas när barnets hjärtfrekvens överstiger 60, eftersom thoraxkompressionerna annars snarast stör barnets perfusion.