Transport av nyfödd

Den neonatala och ibland intensivvårdskrävande patienten är många gånger i behov av transport inom sjukhuset, något som benämns intrahospital transport. I likhet med externa transporter är även dessa riskfyllda och patienten kan i vissa fall behöva avancerad medicinsk behandling och högteknologisk utrustning. Vanliga komplikationer i samband med transport är hypotermi, desaturation och ökat behov av ventilationsstöd.

Inför alla transporter inom sjukhuset skall medicinskt ansvarig läkare bedöma om patienten är transportabel och vilka resurser som behövs under transporten.

Alla sjukhus med förlossnings- och/eller barnsjukvård bör ha färdiga rutiner för handläggning av nyfödda barn i behov av transport till annan enhet. Transporterna bör bemannas av personal med god kompetens och erfarenhet av att ta hand om sjuka nyfödda barn, väl förtrogna med gällande transportrutiner (utrustning, regler i aktuella transportfordon, kommunikation etc). 

Alla transporter skall utföras av personal som kan hantera oförutsedda händelser, göra bedömningar och utföra de eventuella medicinska åtgärder som krävs, samt kunna hantera den medicintekniska utrustningen.

Neonatal transport kräver ett strukturerat arbetssätt för att behålla en god patientsäkerhet. Nedanstående schematiska bild illustrerar de olika viktiga momenten under en transport. 

Kontakt transportteam

Beslut om transport sker efter samråd med aktuell regionklinik.

Sverige finns för närvarande fyra specialiserade nationella neonatala transportteam (Umeå, Uppsala, Stockholm och Göteborg) med beredskap dygnet runt, som utför akuta och planerade uppdrag med ambulans, ambulansflyg eller helikopter i hela landet. Kontaktuppgifter finns på Svenska neonatalföreningens hemsida.

En säker transportorganisation förutsätter att det finns utarbetade alternativa planer om aktuell transport inte går att genomföra. Dessa planer skall innefatta både transportfordon och personal.

Beställning av transportfordon för lokala transportteam

Varje enhet bör ha en upparbetad rutin för hur transportbeställning går till i den egna regionen. Ring numret till ambulansbeställningen i din region.

Vanligtvis behövs nedanstående information:

• Ange var transporten skall utgå ifrån, dvs det sjukhus och avdelning där patienten finns nu
• Ange vart transporten skall gå, dvs mottagande sjukhus och avdelning
• Ange om personal och/eller utrustning skall hämtas från någon annan plats först
• Ange att det är en kuvöstransport och vilket transportkuvössystem som kommer att användas
• beskriv beräknat behov av syrgas, medicinsk luft och om el (220v) behövs
• Ange antal medföljande personal samt föräldrar
• Diskutera möjligheten för föräldrarna att följa med på transporten. Målsättningen är att hålla ihop familjen så långt som det är möjligt

I vissa regioner får ambulans användas endast när patient finns med på transporten. I dessa fall måste annan transport av utrustning och personal planeras till patienten och/eller tillbaka till transportteamets bas. Sådan transport kan vara bårtaxi, sjuktransport eller varutransportfordon av adekvat storlek.

 Vad som utgör indikation för att transportera ett mer eller mindre sjukt nyfött barn varierar givetvis beroende på var barnet för närvarande vårdas. Transport av nyfödda barn sker i huvudsak av tre skäl:

1: Barnets vårdbehov kan inte tillgodoses på den enhet barnet vårdas.

2: Barnet vårdas för närvarande vid specialenhet men vårdbehovet kan nu tillgodoses på sjukhus närmare hemmet. 

3: Platssituation på den enhet barnet vårdas medför att behöver barnet flyttas.

 Utöver vad som är indikation för att transportera behöver det också tas ställning till inom vilken tidsram transport bör ske. Avseende transportpersonalens kompetens hänvisas till det avsnittet.

Tidsram kan beskrivas enligt nedan:

Omedelbar: Så snart det är möjligt. Barn med allvarlig sjuklighet och vars vårdbehov ej kan tillgodoses där barnet för närvarande vårdas.

Akut: Transporten ska påbörjas Inom 6 timmar. Barn med måttlig till allvarlig sjuklighet med behov av vård som inte erbjuds på aktuell enhet.

Planerad: Tidpunkten är inte avgörande. Vanligen återtransport av ett fortsatt vårdkrävande men stabilt barn från högre vårdnivå till hemortskliniken. 

Följande ställningstaganden bör ske för alla barn som behöver neonatalvård:

1. Kan vårdbehovet tillgodoses här nu? Vid rimlig försämring?
2. Även om vårdnivån är adekvat, finns tillräckliga personalresurser tillgängliga?
3. Kan barnet få en likvärdig vård på sitt hemsjukhus?

Om svaret är nej på fråga 1 och/eller 2, alternativt ja på fråga 3 bör transport ske till annan avdelning, inom vad som bedöms som lämplig tid och med adekvat kompetens hos medföljande personal.

• tolka det nyfödda barnets ofta subtila symptom och signaler
• tillhandahålla optimal omvårdnad med en trygg vårdplats
• tillse en optimal omgivning, särskilt med avseende på temperatur, luftfuktighet och hygien
• tillhandahålla anpassad nutrition såväl intravenöst som per oralt
• tolka och handlägga eventuell instabilitet i andning, syresättning och cirkulation
• tillse att barnet har fri luftväg och ventilera ett barn med otillräcklig andning
• handlägga och dosera eventuell tillförsel av läkemedel inklusive extra syrgas
• initiera och utföra behandling med nCPAP
• utföra och behärska neonatal HLR enligt nationella riktlinjer
• hantera och felsöka den medicintekniska utrustning som används under transporten
• behärska och vara förtrogen med de särskilda förhållanden som gäller beroende på valt transportsätt, inklusive risker för personal och barn

För de neonatala transportteam som hanterar patienter i grupp A (nedan) gäller ytterligare kunskapskrav, som definieras i respektive transportteams verksamhetsbeskrivningar. Det åligger medicinskt ansvarig att tillse att teamets samlade kompetens alltid är tillräcklig för aktuellt uppdrag. Den patientansvarige läkaren bedömer om transportkriterier uppfylls och om barnet är transportabelt.

Alla enheter med personal som transporterar nyfödda barn bör ha lokala rutiner och utbildning i transportmedicin anpassad till vad som är aktuellt för respektive enhet och patientkategori.

Bemanning

Nedan följer ett förenklat förslag på hur man kan tänka kring bemanning av neonatala transporter, baserat på vilken situation det nyfödda barnet befinner sig i. 

Grupp A

Intensivvårdskrävande barn med behov av överföring till annan enhet.

Patientexempel

• Barn i behov av respiratorvård
• Neurologiskt påverkade barn efter peripartal asfyxi
• Höggradigt underburna barn
• Barn med symtomgivande duktusberoende hjärtfel

Bemanning
Neonatalt transportteam¹ (neonatolog + specialistsjuksköterska)

Grupp B

Akuta situationer med behov av snar överföring till adekvat vårdnivå, men där barnets tillstånd bedöms som relativt stabilt.

Patientexempel

• Barn med mindre uttalade andningsproblem eller misstänkt infektion, fött vid förlossningsenhet som saknar neonatalavdelning
• Stabila barn med medfödd missbildning eller annat medfött tillstånd som kräver vård vid specialenhet. Eftersom dessa barn ofta befinner sig i insjuknandefasen av ett inte helt klarlagt tillstånd föreligger en reell risk att barnets tillstånd försämras under transporttiden, vilket bör väga tungt vid bedömningen av barnets vårdbehov

Bemanning
Transportteam¹ (barnläkare³ /narkosläkare⁴ + sjuksköterska⁵ /barnmorska)

Grupp C

Överföring av vårdkrävande, väsentligen stabila barn mellan neonatalavdelningar på olika sjukhus.

Patientexempel

• Vanligen rör detta sig om återtransport av ett fortsatt vårdkrävande barn – t.ex. i nCPAP – från högre vårdnivå till hemortskliniken

Bemanning

Transportteam² (barnläkare³/narkosläkare⁴ + sjuksköterska⁵/barnmorska)

Grupp D

Överföring av stabila barn mellan neonatalavdelningar på olika sjukhus.

Patientexempel

• Återtransport av ett helt stabilt barn från en vårdenhet till en annan

Bemanning
Transportteam² (barnläkare³/narkosläkare⁴/sjuksköterska⁵ + sjuksköterska/barnmorska/barnsköterska )

1. Neonatalt transportteam definieras som en nationellt eller lokalt organiserad verksamhet med interna utbildningar och vana av neonatala intensivvårdstransporter.
2. Med transportteam avses personer som tillsammans besitter förmåga att tolka barnets signaler och agera enligt dessa.
3. Med barnläkare avses i första hand färdig specialist, i undantagsfall ST-läkare med tillräcklig vana.
4. Med narkosläkare avses specialistläkare med kunskap om och erfarenhet av vård av sjuka små barn, i undantagsfall ST-läkare med tillräcklig vana.
5. Med sjuksköterska avses i första hand specialistsjuksköterska med kompetens inom barn, anestesi, eller intensivvård, men även icke specialistutbildad sjuksköterska med lång klinisk erfarenhet inom neonatologi. 
6. Vid kortare transporter kan barn-/undersköterska med vana av neonatalvård vara aktuell tillsammans med transportvan läkare/sköterska.

Ansvar

Den läkare som transporterar ett nyfött barn tar över det medicinska ansvaret under transporten. Vid de transporter då läkare inte medföljer ligger det medicinska ansvaret kvar hos den avsändande läkaren fram till att mottagande läkare har fått rapport och tagit över. Vid transporter som inte är bemannade enligt de nationella rekommendationerna bör medicinskt ansvarig läkare dokumentera avsteget i barnets journal.

I- och urlastning av kuvös i fordon är en av de mest riskabla momenten under en transport