Detta avsnitt handlar om omhändertagande av det underburna barnet.
Detta avsnitt handlar om omhändertagande av det underburna barnet.
För tidigt födda barn (födda före graviditetsvecka 37) som även är asfyktiska ska handläggas enligt de nationella riktlinjerna för neonatal HLR, med viss anpassning i omhändertagandet utifrån barnets mognadsgrad och storlek, se avsnitt primärt omhändertagande. Detta avsnitt om primärt omhändertagande av för tidigt födda barn baseras på nationell riktlinje Stabilisering av underburna barn.
Med ökande underburenhet tilltar risken för andningsstörning på grund av omogenhet. Det är en primär lungpåverkan hos det omogna underburna barnet till skillnad mot det asfyktiska fullgångna barnets andningspåverkan som främst är neurologiskt betingad. Det mycket prematura barnet behöver ofta tidigt andningsstöd i form av CPAP, respirator, surfaktantbehandling och/eller extra syrgas.
För tidigt födda barn,som inte är asfyktiska, behöver vanligen endast övervakning och stöd under den initiala omställningsfasen. Observera dock att även måttlig underburenhet medför ökad risk för omställningssvårigheter, främst i form av andningsstörningar och omogen temperaturreglering. Sträva efter hud-mot-hud vård hos föräldrarna under noggrann temperaturkontroll. Barnen har även nedsatta glykogenreserver och risk för lågt blodsocker. De behöver därför tidig tillmatning och, hos mer underburna barn, även parenteral nutrition.
Underburenhet indelas utifrån hur mycket för tidigt fött barnet, det vill säga gestationsålder vid födelsen.
Tabell. Ungefärlig förväntad födelsevikt utifrån gestationsvecka
Vecka |
Vikt i gram (0 SD) |
23 |
600 |
24 |
700 |
25 |
850 |
26 |
950 |
27 |
1100 |
28 |
1300 |
29 |
1450 |
30 |
1600 |
31 |
1750 |
32 |
2000 |
33 |
2150 |
34 |
2400 |
35 |
2550 |
36 |
2750 |
På de följande sidorna ges en översiktlig genomgång av handläggningen av det underburna barnet under de första timmarna efter födelsen. Rutiner kan variera, men grundprinciperna är gemensamma.
Grunden i det initiala omhändertagandet av det underburna barnet är, som för det fullgångna barnet, stöttande av vitala funktioner i omställningen från intra-till extrauterint liv med viss anpassning avseende sen avnavling, vårdplats och förberedelse. Det underburna barnet har ökad risk för omställningssvårigheter i anpassningen till extrauterint liv med ökad risk för andningsstörning och låg kroppstemperatur. Många lätt underburna barn etablerar egenandning primärt eller efter några minuters andningsstöd.
Vid andningsstörning stöttas egenandning bäst med nasal CPAP, samtidigt med stöd för fortsatt fri luftväg och varsamt handhavande. Övervakning med EKG och pulsoximeter ger vägledning där regelbunden hjärtfrekvens och egenandnings skall etableras under dom första minuterna.
De extremt underburna (<28v) barnen kommer i större grad ha behov av invasivt andningsstöd, ha ökad risk att få låg kroppstemperatur och lågt blodsocker samt ha ökad risk för hematom och huderosioner varför dessa barn behöver handhas med extra stor varsamhet och läggas i platspåse tidigt efter födseln (utan avtorkning).
Alla underburna nyfödda barnen är känsliga och bör omhändertas "försiktigt", vilket innebär att hålla ihop barnet, undvika smärta och stora tidalvolymer vid ventilation. Det finns en ökad infektionsrisk för barnet så var varsam så att inte hudskador uppstår, följ basala hygienregler, och överväg tidig antibiotikabehandling om infektion som orsak till förlossning inte kan uteslutas.
Är barnet asfyktiskt alternativt inte har etablerat egenandning efter primär stimulering och ventilationsstöd skall handläggandet ske enligt rutiner på neonatal HLR oavsett gestationsålder.
Neonatal HLR följer samma riktlinjer oavsett gestationsålder.
På mycket prematura barn (< 32 veckor) bör man beakta
På extremt prematura barn (< 28 veckor) bör man dessutom beakta
I förberedelsen inför mottagandet av det för tidigt födda barnet, i en icke akut asfyktisk situation, ingår ställningstagande till vilken vårdnivå barnet förväntas behöva för att ge barnet en optimal start i livet. Aktuell evidens visar tydligt att mycket för tidigt födda barn bör förlösas och initialt vårdas vid enheter med fördjupad erfarenhet av den vård som dessa barn kräver, såväl vid det primära omhändertagandet som under veckorna därefter. Behövs högre vårdnivå bör ställningstagande tas till om modern kan flyttas innan förlossning. Om detta inte är möjligt planeras omhändertagande lokalt, om möjligt med neonatalt transporteam på plats och så tidigt som möjligt efter stabilisering transport av barnet till annat sjukhus.
Alla sjukhus med förlossningsverksamhet bör ha färdiga, tydligt formulerade rutiner för handläggning av gravida kvinnor med hotande förtidsbörd, samt rutiner för omhändertagande av det nyfödda underburna barnet.
Inför det primära omhändertagandet av det underburna barnet behövs anpassning av utrustning med fokus på ventilation, övervakning, värme och team.
Sammankalla teamet tidigt för kontroll av vårdplats, planering och förberedelser.
Nu är det sista avsnittet slut. Klicka på länken nedan för att gå till startsidan eller använd menyn för att fortsätta: