Omhändertagande och bedömning

Flertalet barn klarar den påfrestning som en förlossning alltid innebär utan särskilda insatser eller åtgärder. Det är vårdens uppgift att möjliggöra för barnet att därefter ostört upprätta den första kontakten med sina föräldrar, utan onödiga ingrepp och distraktioner. Samtidigt är det också vårdens ansvar att fortlöpande bedöma det nyfödda barnets tillstånd och säkerställa att det snabbt och säkert får all hjälp som det eventuellt behöver. All personal som arbetar med nyfödda barn skall kunna utföra dessa arbetsuppgifter samtidigt.

Direkt efter födseln gör barnmorskan en systematisk bedömning av det nyfödda barnets tillstånd. Detta sker på ett strukturerat sätt, men utan att i onödan störa mor och barn i den för anknytningen viktiga fas av livet som just har börjat. 

Barnmorskan bedömer flera aspekter av barnets utseende, tillstånd och beteende(se Apgar), vilket nästan alltid kan göras utan att barnet separeras från mamman. Tillsammans med övrig personal som kommer i kontakt med mor och barn bedömer barnmorskan därefter fortlöpande barnets tillstånd under tiden efter förlossningen, utöver vid de fasta hållpunkter som finns angivna i de lokala föreskrifterna. Det nyfödda barnet ska andas regelbundet och utan ansträngning, vara aktivt och vitalt, samt interagera med föräldern.

Det nyfödda barnet bedöms och torkas av, hållet i eller under placentahöjd, under omkring en halv minut, och läggs sedan hud-mot-hud på moderns bröst

I svensk sjukvård har det varit rutin att avnavla det nyfödda barnet direkt efter födseln. Under de senaste åren har det dock framkommit allt tydligare bevis för att avnavling bör ske senare, tidigast några minuter efter födseln. Genom den intakta navelsträngen tillförs det nyfödda barnet dels en väsentlig blodvolym – cirka 35 ml/kg, motsvarande omkring 100 ml för ett fullgånget, normalstort barn – dels bidrar till de för barnets fortsatta utveckling väsentliga järndepåerna. Volymen och hastigheten med vilken denna fysiologiska transfusion från moderkakan till barnet sker är beroende av ett flertal faktorer, och därför inte densamma vid alla förlossningar.

Om modern är frisk och moderkakan intakt kommer det blod som överförs från moderkakan till barnet att ha en – relativt sett – hög halt av syre och låg halt av koldioxid och kan även innebära en viss hjälp för barnet att återhämta sig efter förlossningen. 

Om barnet etablerar egenandning kan avklämning av navelsträngen ske 3 minuter eller senare efter barnets födelse.

 Sen avklämning av navelsträngen kan med fördel även utföras hos underburet friskt barn, 0,5 – 2 min efter barnets födelse. Om barnet hålls lägre än placenta 30 s efter förlossningen påskyndas autotransfusionen. Även då barnet läggs på mammans mage fortgår transfusionen. Om det nyfödda barnet behöver aktiva återupplivningsåtgärder kan man överväga att torka av och stimulera barnet före avklämning av navelsträngen genomförs.

Förändring i barnets blodvolym i relation till postnatal ålder, ur Barnläkarföreningens vårdprogram

 

Mycket tyder på att påverkade barn har mycket att vinna på sen avnavling. För påverkade barn rekommenderas att avnavling sker först när beslut tagits om att föra barnet till barnbordet för att inleda neonatal HLR. Navelsträngen kan således förbli intakt under den inledande utvärderingen. Dock får avnavlingen aldrig fördröja adekvata HLR åtgärder. Se även Barnläkarföreningens vårdprogram.

Inom 30 sekunder efter födseln ska barnet ta sitt första andetag och skrika; och barnmorskan bedöma om barnet behöver hjälp med sin omställning till livet utanför livmodern. 

Barnet läggs direkt hud-mot-hud på mammas bröst. Avnavling sker sedan efter några minuter.

För att motverka den avkylning av barnet som annars skulle ske i den (för barnet) svala omgivningen torkas barnet snabbt av. Vid de flesta förlossningsavdelningar tas prover för bestämning av pCO₂, BE, pH och/eller laktat från navelsträngen. Provet ska tas så snart som möjligt efter födseln. Under provtagningen stasas navelsträngen tillfälligt med provtagarens fingrar. Prov tas från både navelven och navelartär med hepariniserade sprutor.

Prov från navelsträngen tas så snart som möjligt efter förlossningen, med bibehållen cirkulation och innan navelsträngen klipps av.

Vid 1, 5 och 10 minuters ålder bedöms barnet enligt Apgar (hjärtfrekvens, andning, hudfärg, muskeltonus, retbarhet), utan att i onödan interferera i kontakten mellan barn och mor. Därefter fortsätter barnmorskan att övervaka barnets tillstånd. Barnet ligger oftast hud-mot-hud hos modern (eller partnern) de första timmarna efter förlossningen. 

Utöver den fortlöpande tillsynen gör barnmorskan flera aktiva bedömningar, i minst 2 timmar efter förlossningen, utan att i onödan störa barnet i dess anknytningsprocess med föräldrarna.

Föräldrarna informeras om de vitala parametrar för att själva kunna vara uppmärksamma på eventuella förändringar hos barnet. Efter förlossningen är föräldrarna är ofta trötta  och många har också begränsad erfarenhet av barn, så huvudansvaret ligger hos vårdpersonalen. För att tidigt upptäcka eventuella tecken på allvarlig försämring under timmarna efter födseln (förekomst 0,2-3/10 000) är det viktigt att ansvarig personal fortlöpande bedömer barnets tillstånd under denna tid.

Sedan barnet placerats hud-mot-hud på moderns bröst bedöms dess tillstånd fortlöpande under den fortsatta vården, utan att i onödan störa vare sig barn eller moder.