Läkemedel är sällan indicerat vid neontal HLR. Låg hjärtfrekvens beror vanligtvis på otillräcklig ventilation och/eller djup hypoxi. Om hjärtfrekvens är låg, trots adekvat ventilation och thoraxkompressioner, kan man överväga läkemedel. Den enda farmakologiska behandling som har evidensstöd vid neonatal HLR är adrenalin (0,1 mg/ml) givet intravenöst.  Initial dos är 0,01mg/kg. Upprepade doser ges i intervallet 0,01-0,03 mg/kg.
Adrenalin ges snarast efter att infart etablerats och kan upprepas var 3:e minut.

Vid misstänkt, blodförlust från barnet, speciellt vid samtidigt utebliven eller dålig effekt av HLR trots fullgod ventilation, bör volymsubstitution ges med NaCl 9 mg/ml och/eller erytrocytkoncentrat (i akutläget O RhD-neg). Se vidare under ”Särskilda fall/tillstånd. Hypovolemi"

Angående buffert i samband med neoHLR-situation, v.g se Buffert

För barn med misstänkt andningspåverkan efter känd maternell opiatbehandling kan behandling med naloxonhydroklorid vara aktuell. Naloxonhydroklorid kan ges såväl intravenöst som intramuskulärt.

 

Läkemedel

Barnets vikt 1 kg 2 kg 3 kg 4 kg

Adrenalin
(0,1 mg/ml)
Initial dos 0,01mg/kg 
Upprepade doser

 

0,1 ml
0,1-0,3 ml

 

0,2 ml
0,2-0,6 ml

 

0,3 ml
0,3-0,9 ml

 

0,4 ml
0,4-1,2 ml

Volym
Nacl (9mg/ml)
E-konc (O RhD-neg)
10 ml 20 ml 30 ml 40 mö

Naloxonhydroklorid
(0,4 mg/ml) i.v. / i.m.

0,25 ml 0,5 ml 0,75 ml 1,0 ml

flodesschema del13