Läkemedel är sällan indicerat vid neontal HLR. Låg hjärtfrekvens beror vanligtvis på otillräcklig ventilation och/eller djup hypoxi. Om hjärtfrekvens är låg, trots adekvat ventilation och thoraxkompressioner, kan man överväga läkemedel. Den enda farmakologiska behandling som har evidensstöd vid neonatal HLR är adrenalin (0,1 mg/ml) givet intravenöst.
Initial dos är 0,01mg/kg. Upprepade doser ges i intervallet 0,01-0,03 mg/kg.
Adrenalin ges snarast efter att infart etablerats och kan upprepas var 3:e minut.
Adrenalin ges snarast efter att infart etablerats och kan upprepas var 3:e minut.
Vid misstänkt, blodförlust från barnet, speciellt vid samtidigt utebliven eller dålig effekt av HLR trots fullgod ventilation, bör volymsubstitution ges med NaCl 9 mg/ml och/eller erytrocytkoncentrat (i akutläget O RhD-neg). Se vidare under ”Särskilda fall/tillstånd. Hypovolemi"
Angående buffert i samband med neoHLR-situation, v.g se Buffert
För barn med misstänkt andningspåverkan efter känd maternell opiatbehandling kan behandling med naloxonhydroklorid vara aktuell. Naloxonhydroklorid kan ges såväl intravenöst som intramuskulärt.
Läkemedel |
||||
| Barnets vikt | 1 kg | 2 kg | 3 kg | 4 kg |
|
Adrenalin |
0,1 ml |
0,2 ml |
0,3 ml |
0,4 ml |
| Volym Nacl (9mg/ml) E-konc (O RhD-neg) |
10 ml | 20 ml | 30 ml | 40 mö |
|
Naloxonhydroklorid |
0,25 ml | 0,5 ml | 0,75 ml | 1,0 ml |
